Läs detta:
I första stycket av textbilden kan ni läsa symton på hur det oftast känns. Allt detta har jag kännt, det är en känsla som är så obehaglig och läskig att det blir svart.
I texten står det också att ångesten kan bygga upp form av social fobi, cellskräck och det är fobier jag fått. Jag tycker det är obekvämt när det är mycket folk och när jag står i centrum av personers uppmärksamhet. Som att göra en redogörelse för klassen.
Det är ofta svårt att klura ut varför man reagerar såhär och mår såhär. Det tog mig flera år.
När jag var 10 och gick i fyran var första gången jag fick en ångest attack. Jag fick panik. Jag var så himla rädd. Men det var inte förren i slutet av 8:an eller början av 9:an som jag började förstå varför och sista terminen i 9:an visste jag precis varför!
Så fort jag kände mig bortglömd, illa omtyckt... Ensam. bröt jag ihop och jag ville aldrig misslyckas och jag satte höga krav på mig själv.
Detta är det största rädslorna som osakar paikångest. Och när man får det är det väldigt svårt att hantera det.
Även det tog tid för mig.
Jag kändes mig väldigt ensam med det här, mina kompisar förstod inte varför jag vart så rasande vissa gånget och jag betedde mig väldigt illa när jag kände paniken komma. Det förstod nog inte riktigt vad det var som fick mig att agera som jag gjorde, vilket självklart inte var okej av mig, men jag ville känna att nån brydde sig, trots att jag förklarade.
Man känner sig så otroligt ensam med detta. Att ingen förstår.
Så... Till dig som får panikångest: DU ÄR INTE ENSAM!
Det finns så otroligt många människor som upplevt detta och upplever det. Jag upplevde det varje dag.
Det kan vara bra att ha en kontakt med psykolog eller kurator för att lätta hjärtat så kan du även lära dig hantera det och förstå varför du reagerar så.
Till dig med en kompis/släkting som upplever sånt här eller beskriver symton eller har reagerat på detta sätt nån gång.LÄMNA ALDRIG PERSONEN ! Var där. Får personen en ångest. Visa att du bryr dig.
lämna inte en person ensam med detta. Det skadar med än du tror.
Detta är ju inget att skämas för , men man gör det i allafall.
Jag trodde jag höll på att bli sinnessjuk många gånger, men det var inte så det var.
Detta är nåt jag kommer komma in på fler gånger. Har ni frågor eller vill kanske ha stöd och vill att jag ska utveckla det mer?
Kommentera ! Eller skicka mail. louiseberghh@live.se
Jag hoppas detta var en bra förklaring och att ni förstod, gjorde det bästa jag kunde. Men alla reagerar olika av olika anledningar.
Det är inte okej att kopiera och använda mina bilder. Copyright gäller
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar